Rescension av utställningen Time flies på Konstfrämjandet i Örebro. Nerikes Allehanda torsdag 11 september 2008.



När döden knackar på.


Konst

Konstfrämjandet

Stefan Forss

Skulptur, måleri, assemblage, teckning


Vi är rätt bra på att tänka bort döden i vår kultur. Tyvärr gör det oss inte odödliga. Tvärtom, men vi lever som om vi var det.

  Men döden är undangömd. Vi glider förbi den som en obehaglig ilning ungefär som när tungan nuddar ett hål i en tand: där var den igen!

  Inom konsten har döden eller vanitas-motivet varit vanligt i hundratals år. Konstnärerna bearbetar åt oss det vi vill undvika. De påminner oss om vår begränsade tid på jorden. Det är nyttigt, jobbigt, men kanske om det kommer rätt, fungerar rent av upplivande. Just så arbetar gärna Stefan Forss.


”Döden, döden” så började Astrid Lindgren och hennes syster sina telefonsamtal - så var det avklarat - för fokus på andra väsentligheter. Min död, säger Stefan Forss i sina verk på Konstfrämjandet, och så börjar samtalet med betraktaren om allas vår utmätta tid. Ett fruktbart samtal och en nödvändig kommunikation oss människor emellan - den är ju vår gemensamma nämnare oavsett var vi bor i världen och med vilken storlek på plånboken du tar dig plats med under din tid här.

  Stefan gör ämnet nämnbart genom att låta det passera genom sitt eget subjekt. Han låter sin gestalt bli platsen för belysningen. Pedagogiskt fungerar det som en avväpnande gest. När han dessutom gör det med en galghumoristisk underton, blir det till och med leende igenkännbart.


I utställningen på Konstfrämjandet är det i första hand skulpturerna och mobilerna man ser. ”Jag och döden” där konstnärens skulpterade alter ego och liemannen snurrar runt runt på en roterande skiva - dock utan att döden kommer ett snäpp närmre sitt framtida inkasseringsoffer. I en annan variant på samma tema står alter egot på ett måttband vid konstnärens ålder och liemannen väntar runt siffran 80, som en statistisk skattning av den utmätta tiden.

  Allra roligast och mest oroande är det konverterade ishockeyspelet med fyra liemän mot konstnärens alter ego. Här är livet mera ovisst och kan sluta väldigt plötsligt. Verket manar oss att fånga dagen, för man vet inte.


Fast vanitas-motiv kan även vara något annat än staffage av liemän och svartklädda gestalter som väntar i skuggorna. Döden kan vara minnet av dem som redan gått bort. Det skulpturala i utställningen kompletteras med en spretande samling väggbilder - måleri, foto och collage. Två varianter av teckningar är platsspecifika och bär båda den underfundiga titeln ”Time flies” och är framställda av ditklistrade fluglik. Fast det ser man ju inte på håll utan när man närmar sig. Jo tiden flyger, liv uppstår, förbrukas och återuppstår. I ”Hudförändringar” är det ett närmast kliniskt fotografi på hudrodnader som har en avsändare som innebär ett osäkrande av livets självklarhet.


I de regelrätta målningarna är det en svit som ser ut att vara fotografier hämtade ur ett familjealbum som skapar en särskild stämmning. Den andra en brottningsvit med homoerotisk laddning. De är tunt målade  lasyrer i ett bortbleknande tillstånd. Ibland förnimbara som ett starkt överexponerat solljus. Bleknade minnesbilder av dem som levat i en annan tid? I minnet och och framför allt det som flyktar, finns en sorg och ett uppvaknande av att inte vänta utan göra, säga, visa, berätta, för dem vi håller av eller för all del är förbannade på, att få säga det vi vill ha sagt medan tid är.


Död och identitet hänger ihop. Vårt sätt att hantera denna insikt sägs vara unik för människan i djurvärlden. Ett annat sätt att koppla de frågorna till gestaltning i bild visar samme konstnär just nu med målningar i stort format i Hällefors. Det slår mig att det vore fint om man som besökare via dator kunde få se båda utställningarnas bilder oavsett var man gör sitt besök och man bara råkar ha tid att välja den ena platsen.


  Stefan Forss bilder är nämligen angelägna. Han knuffar oss upp mot existensens spegel, tvingar oss att möta oss själva och ställa frågan: Vart hän med mitt liv?



STEFAN NILSSON

<texts.html
<<first_page.html